En småländsk värmlänning i skrivarvärlden

Här kan du följa mig i mitt skrivande och intressanta människor jag möter på vägen

Johan Fleetwood gästbloggar

Min resa genom skrivandet!

Ända sedan jag var liten har jag fantiserat, dagdrömt och utforskat olika världar inne i mitt huvud. Det kunde vara spin-offs från filmer jag såg, hopplock från olika filmer eller böcker som jag läste. Försökte komponera egna berättelser för att skapa en bättre variant av boken jag läste. Det var inte förrän på högstadiet som jag verkligen började skapa egna berättelser och fördjupa mig i egna världar. Det var egentligen där som jag verkligen började brinna för att skriva och berätta historier, kunde drömma om att få ihop en egen bok. Jag började skriva på en fantasyberättelse inspirerad av den grekiska mytologin, men även den nordiska. På svenskalektionerna skrev jag mycket på denna berättelse och när vi hade skrivuppgifter som vi skulle lämna in, var det en självklarhet att delar ur denna fantasyberättelse var de som jag lämnade in till lärarinnan.

 

Men det var inte förrän runt 2008 som det verkligen tog fart i mitt skrivande. Det var då som jag inledde mitt arbete med mitt nuvarande projekt, Krönikorna från Skapelsekriget. Denna arbetstitel är relativt nytt då arbetets gång har varit upp och ned. När själva arbetet med detta projekt började 2008 var det bara tänkt att vara en bok som utspelade sig i en snar framtid i en alternativ amerikansk stad. Det pågick en konflikt mellan två grupper som hade varsin syn på magi och teknologi. Ena gruppen var mer andlig och naturbaserad, medan den andra gruppen var mer aggressiv och teknikbaserad. Jag skrev på denna bok i ungefär ett halvår och brann för idén, men sedan när jag skulle läsa igenom det jag hade skrivit, det var en halv bok då, kändes det verkligen som en otroligt dålig idé. Efter det vart det inte mycket skrivande, utan jag gled mest runt omkring och var inte särskilt produktiv.

 

Denna period fick även den ett slut. Då jag bestämde mig, ungefär ett halvår senare, att ge manuset en chans och läste igenom det var det någonting som väcktes inom mig. Jag fick ny energi och började förbättra berättelsen och fördjupade vissa detaljer i denna värld. De två stridande grupperna fick andra namn och deras kulturer breddades. Världen började bli mer komplex med olika fraktioner och karaktärer inom dessa fraktioner. Politik och idéer kring hur världen skulle styras blev centrala delar i boken. Nästa steg var att det skulle bli en trilogi. En före katastrofen, en under katastrofen och en efter katastrofen, men det ville inte ta slut där.

 

Under de nästföljande sex åren har det verkligen exploderat inom detta projekt. Jag har börjat om, skrivit nytt, tagit bort och lagt till igen men alltid behållit kärnan i berättelsen. Alltid kommit tillbaka till kärnan där allting en gång började. Därifrån fick jag teorin om vårt ursprung och hur allt hänger samman från ett och samma ursprung, oavsett hur många miljarder år som vårt universum är. Allting hör ihop i en enda länk av utveckling. Idag är projektet näst intill oändligt och växer fortfarande i olika håll. Från att ha börjat som en enskild bok som var tänkt att vara på cirka 350 sidor innehåller projektet nu över 100 olika kulturer, komplexa politiska och filosofiska system, religioner, militära krigsföringar, början på kartor och enstaka bilder på kläder och rustningar. En oerhört invecklad berättelse med mängder av möjligheter. För tillfället är sju böcker klara och tre-sex nya är snart klara. När jag tänker efter känner jag en oerhörd kärlek och värme inför detta projekt. Idag är jag otroligt tacksam för att jag den dagen bestämde mig för att läsa igenom boken som jag då skrev.

 
 
  

Lawe Söderholm gästbloggar

 
 
Jag är en gammal man som bor i norra Norrlands inland. Numera så bor jag vintertid på Teneriffa och sommartid delar jag mellan mitt hus i Vidsel och husvagnen i Piteå och Jakobstad i Finland.
Jag har haft ett rikt liv och kunnat besöka mer än 50 länder i alla världsdelar. Jag har varit verksam inom turism både som konsult, hotellägare och utbildare. Förutom Sverige har jag haft konsultuppdrag i Finland, Norge, Spanien Nya Zeeland, USA, Australien och så en utredning på Cap Verde.
 
Skrivandet har funnits från jag var 13 år, men jag har aldrig gett ut något förrän jag fick en hjärtinfarkt och kunde börja skriva. Det blev först fyra faktaböcker tillsammans med min fru. När hon dog för sex år sedan började jag skriva på min första roman, Alfred, en historisk bok om svenskarnas krig mot ryssar och för att inta Finland. Boken fick fina recensioner och rekommenderades av svensk bibliotekstjänst.
Sedan kom boken Tilde en berättelse från Nordnorge om en ung kvinna och en äldre svensk man som träffas och kärlek uppstår, de berättar sina upplevelser för varandra, tidvis starka berättelse. Denna bok "Sprid ljus över ondskan" har jag hållit på att skriva i två år. Mäns våld mot kvinnor och barn i Guds namn. Tidningarna beskriver boken som en nödvändig läsning. Den emotses nu i Finland där jag släpper boken den 17 juni vid en mediainformation..
 
 

Caroline Hurtig gästbloggar

Hej!

Har blivit tillfrågad att skriva ett gästblogginlägg på Yohannahs blogg. Då bloggen mestadels handlar om skrivande och inspiration så tänkte jag berätta lite om vad som inspirerar mig och hur jag skriver mina manus. Kanske kan det ge tips till någon som för tillfället sitter fast eller ge inspiration till någon att börja på det där manuset som inte blivit nedskrivet ännu.

 

Eftersom att jag skriver fantasy och är inne på fjärde delen i min serie Själarnas öden så får jag mycket inspiration från udda platser och händelser. Nordisk folktro och mytologi har en stor plats i mina böcker och det är framförallt det som jag själv är intresserad av. Nordiska sagor, myter och väsen i alla dess former har en bred historia bakom sig och det berättas olika om dom beroende på vilken del av landet man är i. Att sedan ta alla myter, historier och sagor och göra dom till sina egna är det bästa med hela skrivandet tycker jag. För jag skriver ju inte en faktabok, jag skriver ur min synpunkt, hur det fungerar i ”min värld”.
En liten utmaning jag gav mig själv var att ta alla myter och slå ihop dom, hur skulle det fungera?
Om ödesgudinnorna fanns, hur hänger det ihop med allt annat som man hör och har läst om?
Änglar, demoner, troll, alver och ja i princip allt som har med gudar och tro att göra. Kan inte säga att jag lyckats till 100 % med min plan men det är ju trots allt utmaningar man ger sig själv som får en att tänka till, både två och tre gånger.

 

Det finns ju inga begränsningar, förutom de som man sätter för sig själv. Jag har alltid tänkt att ”Jag skulle aldrig kunna skriva fantasy”. Nu skriver jag inget annat än fantasy, och varför jag trodde det, var för att jag satte gränser för mig själv!
Sa till mig själv vad jag klarade av och inte. Har nog aldrig gjort mig själv en större otjänst.
Så när jag fick idén till Ödesgudinnans val tvekade jag om jag skulle börja skriva. Jag satt och stirrade på tangentbordet för att ”Jag kan ju inte skriva fantasy…”.
Sen bestämde jag mig, sa till mig själv att: ”ingen kommer att läsa det här, du skriver bara för dig själv och sk*t i vad alla andra skulle tycka. Skriv bara vad du själv tycker om och vad du själv vill läsa.”
Och när jag tog bort den begränsningen var det som att öppna upp en flodvåg av fantasi.
Alla hinder var borta och jag bara skrev. Skrev och skrev, hela dagarna och hela nätterna.
Världen växte sakteligen fram, karaktärerna fick sina identiteter och med det klart för mig kom jag till sist till handlingen.

 

Första utkastet av manuset var en enda röra på grund av det men jag hade aldrig skrivit den om jag inte tillåtit mig själv att låta det bli en röra. Ett hopkok av alla mina idéer och alla karaktärer jag ville ha med. Redigeringen blev ju föga överraskande ett långt och utdraget slitgöra, jag ändrade på mycket, tog bort, la till och finslipade.
Som en total nybörjare hade jag inte en aning om vad det innebar att få ett manus klart. Jag lärde mig allteftersom. Tanken var aldrig att den skulle ges ut, den var bara till för mig. Ett sätt att få utlopp för fantasin, skapandet och skrivandet som är en oerhört viktig del av min själs välmående. Allt annat runtomkring hade jag föga eller noll koll på.
Men ju mer man skriver och ju mer man ägnar sig åt redigering, korrektur och liknande så lär man sig. Det är jättelätt att läsa sig till informationen men jag förstod i alla fall inte innebörden av det förrän första boken getts ut och jag påbörjade redigeringen av andra manuset.
Efter att jag fått kontakt med andra författare och förläggare, lärt mig av deras erfarenheter och åsikter samt fått feedback på min bok lärde jag mig mycket. Växte som författare och sög åt mig alla kritik som en svamp. Blev glad över det positiva men tog det dåliga som en läxa. Nu ska jag inte säga att jag inte blev deppig av den negativa kritiken men tillät mig själv att bara hänga läpp en liten stund eller i korta perioder. Sträckte på ryggen och tog tag i mitt andra manus istället.
Förbättrade och använde mig av allt det som jag lärt mig. Mitt bästa beslut någonsin!

 

Nu kommer andra delen Månfolkets Land att ges ut i september och jag längtar! Det är inte mycket som slår känslan av att hålla sin bok i handen, färsk från tryckeriet.
Tredje delen Ur nattens mörker väntar på redigering och fjärde delen börjar bli klar. Har ingen direkt titel på den ännu men kallar den för I ett annat liv.

 

När jag hör om andra som kämpar med att få sina manus klara, tvivlar på sig själv och sitt skrivande så vill jag bara säga: Ja, det gör jag med, men snälla var inte så hård mot dig själv!
Kom ihåg varför du började skriva, minns vad det är som gör att du trots allt försöker om och om igen. Sätt inte upp gränser, riv alla murar som hindrar dig och skriv vad du vill. Strunt samma om det blir en röra, och strunta i om ingen någonsin kommer att läsa det. Skriv för dig själv!
Även om det handlar om en trebent pirat med personlighetsklyvning, gift med en kvinna som i en förbannelse förvandlades till en papegoja. De kanske lever långt in i landet och inte i närheten av vatten ens. Och vad spelar det för roll om skeppet är en fallfärdig jolle han enbart sitter i om kvällarna och drömmer om den dagen han får segla på öppna havet?

 

Det här var lite om hur det har varit för mig! Jag kämpar vidare och tänker fortsätta med utgivningen, skrivandet och förlagsarbetet så länge som det är möjligt.

 

Tack till Yohanna för förfrågan och lycka till med ert skrivande!

 

Förlagets hemsida: www.antaresforlag.se

 

                                                  

Del 1 finns att köpa                                            Del 2 utkommer i september 2014