En småländsk värmlänning i skrivarvärlden

Här kan du följa mig i mitt skrivande och intressanta människor jag möter på vägen

Caroline Hurtig gästbloggar

Hej!

Har blivit tillfrågad att skriva ett gästblogginlägg på Yohannahs blogg. Då bloggen mestadels handlar om skrivande och inspiration så tänkte jag berätta lite om vad som inspirerar mig och hur jag skriver mina manus. Kanske kan det ge tips till någon som för tillfället sitter fast eller ge inspiration till någon att börja på det där manuset som inte blivit nedskrivet ännu.

 

Eftersom att jag skriver fantasy och är inne på fjärde delen i min serie Själarnas öden så får jag mycket inspiration från udda platser och händelser. Nordisk folktro och mytologi har en stor plats i mina böcker och det är framförallt det som jag själv är intresserad av. Nordiska sagor, myter och väsen i alla dess former har en bred historia bakom sig och det berättas olika om dom beroende på vilken del av landet man är i. Att sedan ta alla myter, historier och sagor och göra dom till sina egna är det bästa med hela skrivandet tycker jag. För jag skriver ju inte en faktabok, jag skriver ur min synpunkt, hur det fungerar i ”min värld”.
En liten utmaning jag gav mig själv var att ta alla myter och slå ihop dom, hur skulle det fungera?
Om ödesgudinnorna fanns, hur hänger det ihop med allt annat som man hör och har läst om?
Änglar, demoner, troll, alver och ja i princip allt som har med gudar och tro att göra. Kan inte säga att jag lyckats till 100 % med min plan men det är ju trots allt utmaningar man ger sig själv som får en att tänka till, både två och tre gånger.

 

Det finns ju inga begränsningar, förutom de som man sätter för sig själv. Jag har alltid tänkt att ”Jag skulle aldrig kunna skriva fantasy”. Nu skriver jag inget annat än fantasy, och varför jag trodde det, var för att jag satte gränser för mig själv!
Sa till mig själv vad jag klarade av och inte. Har nog aldrig gjort mig själv en större otjänst.
Så när jag fick idén till Ödesgudinnans val tvekade jag om jag skulle börja skriva. Jag satt och stirrade på tangentbordet för att ”Jag kan ju inte skriva fantasy…”.
Sen bestämde jag mig, sa till mig själv att: ”ingen kommer att läsa det här, du skriver bara för dig själv och sk*t i vad alla andra skulle tycka. Skriv bara vad du själv tycker om och vad du själv vill läsa.”
Och när jag tog bort den begränsningen var det som att öppna upp en flodvåg av fantasi.
Alla hinder var borta och jag bara skrev. Skrev och skrev, hela dagarna och hela nätterna.
Världen växte sakteligen fram, karaktärerna fick sina identiteter och med det klart för mig kom jag till sist till handlingen.

 

Första utkastet av manuset var en enda röra på grund av det men jag hade aldrig skrivit den om jag inte tillåtit mig själv att låta det bli en röra. Ett hopkok av alla mina idéer och alla karaktärer jag ville ha med. Redigeringen blev ju föga överraskande ett långt och utdraget slitgöra, jag ändrade på mycket, tog bort, la till och finslipade.
Som en total nybörjare hade jag inte en aning om vad det innebar att få ett manus klart. Jag lärde mig allteftersom. Tanken var aldrig att den skulle ges ut, den var bara till för mig. Ett sätt att få utlopp för fantasin, skapandet och skrivandet som är en oerhört viktig del av min själs välmående. Allt annat runtomkring hade jag föga eller noll koll på.
Men ju mer man skriver och ju mer man ägnar sig åt redigering, korrektur och liknande så lär man sig. Det är jättelätt att läsa sig till informationen men jag förstod i alla fall inte innebörden av det förrän första boken getts ut och jag påbörjade redigeringen av andra manuset.
Efter att jag fått kontakt med andra författare och förläggare, lärt mig av deras erfarenheter och åsikter samt fått feedback på min bok lärde jag mig mycket. Växte som författare och sög åt mig alla kritik som en svamp. Blev glad över det positiva men tog det dåliga som en läxa. Nu ska jag inte säga att jag inte blev deppig av den negativa kritiken men tillät mig själv att bara hänga läpp en liten stund eller i korta perioder. Sträckte på ryggen och tog tag i mitt andra manus istället.
Förbättrade och använde mig av allt det som jag lärt mig. Mitt bästa beslut någonsin!

 

Nu kommer andra delen Månfolkets Land att ges ut i september och jag längtar! Det är inte mycket som slår känslan av att hålla sin bok i handen, färsk från tryckeriet.
Tredje delen Ur nattens mörker väntar på redigering och fjärde delen börjar bli klar. Har ingen direkt titel på den ännu men kallar den för I ett annat liv.

 

När jag hör om andra som kämpar med att få sina manus klara, tvivlar på sig själv och sitt skrivande så vill jag bara säga: Ja, det gör jag med, men snälla var inte så hård mot dig själv!
Kom ihåg varför du började skriva, minns vad det är som gör att du trots allt försöker om och om igen. Sätt inte upp gränser, riv alla murar som hindrar dig och skriv vad du vill. Strunt samma om det blir en röra, och strunta i om ingen någonsin kommer att läsa det. Skriv för dig själv!
Även om det handlar om en trebent pirat med personlighetsklyvning, gift med en kvinna som i en förbannelse förvandlades till en papegoja. De kanske lever långt in i landet och inte i närheten av vatten ens. Och vad spelar det för roll om skeppet är en fallfärdig jolle han enbart sitter i om kvällarna och drömmer om den dagen han får segla på öppna havet?

 

Det här var lite om hur det har varit för mig! Jag kämpar vidare och tänker fortsätta med utgivningen, skrivandet och förlagsarbetet så länge som det är möjligt.

 

Tack till Yohanna för förfrågan och lycka till med ert skrivande!

 

Förlagets hemsida: www.antaresforlag.se

 

                                                  

Del 1 finns att köpa                                            Del 2 utkommer i september 2014

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: