En småländsk värmlänning i skrivarvärlden

Här kan du följa mig i mitt skrivande och intressanta människor jag möter på vägen

Intervju med Anne-Marie Schjetlein

Vem är du och vad har du skrivit?

Mitt namn är Anne-Marie Schjetlein och jag debuterar i höst med ”Döden kvittar det lika”. Det är en spännings-och relationsroman som utspelar sig i Halmstad och delvis i sjukhusmiljö. Jag är en glad och positiv person som trivs när jag har mycket omkring mig. Jag är utbildad sjuksköterska med vidareutbildning inom operation och har en magisterexamen i omvårdnad.

 

Vad har du gjort för att nå ut med det du har skrivit?

Jag hade förmånen att bli antagen av HOI förlag och boken kommer att marknadsföras via deras kanaler. Men idag räcker inte enbart förlagens marknadsföring utan som författare tror jag att man vinner på att samarbeta med förlaget samt att ta egna initiativ i marknadsföringen.
Jag har en författarsida på facebook (Anne-Marie Schjetlein Författare) som handlar om min författaresa från besked om antagning till debut och vidare!

 

Hur kommer det sig att du började skriva?

Jag läste mycket som barn och ungdom och har alltid älskat ord och bokstäver. Penna och papper var mina favoritleksaker. Jag ritade mycket, läste, skrev och textade. Skrev min första dikt i min dagbok när jag var sju år.

2007 läste jag en uppmaning att skriva en påskdeckare. Trodde inte att jag skulle kunna skriva en lång text, jag som bara diktat, men antog utmaningen i smyg. Det blev det första kapitlet i mitt manus. I den slutgiltiga versionen står det inte längre först, men det finns med. Ingen visste att jag skrev förutom min familj. Brytpunkten blev Månpockets internetbaserade tävling som bar namnet ”Ordet är fritt”. Den gick ut på att två författarcoacher: Maria Ernestam och Johan Theorin satte ramarna för projektet med ett persongalleri, miljö och inledande kapitel. Sedan var det fritt fram att skriva nästa kapitel och nästa ungefär som en ”viskalek”, för att vid deadline ett par veckor senare ladda upp sitt alster på Månpockets hemsida för allmän beskådan och kritisk granskning av både läsare som ombads rösta på sitt favoritkapitel samt av författarcoacherna för bedömning och urval. När tredje kapitlet var uppladdat skrev coacherna i sin bedömning att valet stått mellan mitt och en annan deltagares bidrag. Då var jag fast! Jag bestämde mig för att ett av kapitlen i boken skulle bära mitt namn.


Tävlingen var fantastisk för mig på flera sätt, dels tvingades jag visa upp för världen det jag skrev. Jag klev ur skrivbordslådan helt enkelt! Sedan var det en enormt bra skrivskola med två underbara författare som skrivcoacher. Jag lärde mig skrivdisciplin och att leverera en text på en deadline. Samt att fortsätta skriva på det som någon annan hade påbörjat. Vilket innebar att när jag äntligen vann kapitel sju hade berättelsen börjat om och slingrat sig på vägar som andra valt, men jag tvingade mig att radera mina förslag och gång på gång fortsätta och ta vid det någon annan deltagare påbörjat. Förstås skrev jag och skickade in ända till punkt sattes i det tolfte och sista kapitlet. Min lycka var total när jag blev publicerad i ”Dimridåer” Svenska folkets debutroman. Efter den första raden skrevs på min debutroman tog det sju år innan publicering. Livet kom emellan på mer än ett sätt.

 

Hur lägger du upp planeringen när du ska börja skriva något nytt? Om du nu gör en planering. Tex skriver synopsis, bestämmer var och när du ska skriva mm

Jag har alltid undrat hur författare vet att de ska skriva en trilogi. Konstigt nog vet jag det nu. Jag har två böcker till med samma huvudkaraktär i huvudet, delvis på papper och i datorn. Det känns som om karaktärerna stått på paus och nu börjar de leva igen. Det är en häftig känsla! Först mognar en idé i huvudet och sedan punktar jag upp händelser, motiv och scener. Jag delar in ett worddokument i kapitel där jag skriver några ord och börjar plocka från listan. Kanske kan man kalla mitt arbetssätt för synopsis?

 

Om du någon gång stöter på ett hinder, tex skrivkramp, vad gör du för att ta dig ur det?

Skrivkramp tror jag är oundvikligt, men orden blir ett uppdämt behov som till slut måste ut genom pennan eller tangenterna. De går inte att stoppa.

 

Har du vid något tillfälle känt att det flyter på extra bra i ditt skrivande? Vad tror du i så fall

att det beror på?

Ja skrivflow är ett heligt tillstånd! Kommer vid tillfällen av en kombination av skrivtid och deadline.

 

En del anser att ens eget skrivande gynnas mycket av att läsa andra böcker. Vad anser du om

det? Håller du med eller ser du det på något annat sätt?

Håller både med och inte. Jag tror att man får ett rikt språk och empati av att läsa mycket, men som skrivande är det svårt att få tiden att räcka till. Jag läser inte så mycket som jag skulle önska att jag hann, men har mina läsperioder.

 

Vad tror du din styrka som författare är?

Envishet, beslutsamhet och målinriktad. Och att jag gillar marknadsföring, vilket för mig är lika med att möta människor.

 

Har du några tips till dem som skriver på sin första bok?

Ge inte upp. Fortsätt skriv och ta hjälp av proffs såsom skrivkurser, coacher, lektörer och redaktörer.

 

Har du något du vill tillägga?

Jag vill ödmjukt tacka dig Yohannah för att jag fick frågan att bli intervjuad för din blogg.

 

          

 

 

För att beställa Anne-Maries bok på Adlibris, klicka här

Tävla om två fina böcker

Var med och tävla om två böcker. Kedjor känns bara när du rör dig av Eva Holmquist samt Eldbunden av Ylva Lee Lindell. Följ länken för att läsa mer om tävlingen:
 
http://ylvaleelindell.wordpress.com/2014/08/15/vinn-kedjor-kanns-bara-nar-du-ror-dig-och-eldbunden

Intervju med Ylva Lee Lindell

Vem är du och vad har du skrivit?

Jag heter Ylva Lee Lindell och är en 33 åring boende i Frödinge i Småland. Jag är två barns mamma, kattälskare,husägare,mejeriarbetare,amatörskådis,skrivnörd,musikälskare och powerwalkjunkie. Dessutom tror jag på kärlek, jämställdhet och ödmjukhet åt folket :)

Hösten 2013 debuterade jag med fantasyromanen Eldbunden. En bok om att vara udda, ung och osäker. En ungdomsbok för 16 år och uppåt om nya världar, kärlek, vänskap,blod,änglar,hämnd och död. I höst kommer uppföljaren till boken. I del två Skogsblod får man får fortsätta följa huvudkaraktären Mindra och hennes liv. Hon har genom en serier händelser separerats från sina vänner och plötsligt hamnat i England där hon utan att veta om det befinner sig i livsfara. Boken är nu skickad till tryck.

I höst är jag förutom romansläppet också aktuell med en skräck/paranormal romance e-novell  som ges ut på Epok förlag. En väldigt rolig upplevelse då jag inte är särskilt bevandrad i skräckgenren lättskrämd som jag är.

 

Vad har du gjort för att nå ut med det du har skrivit?

Hur gör man egentligen för att nå ut? För att folk ska se oss? För att bli sedda? Och hur gör man för att bli sedd när man som jag är utgiven på ett relativt litet förlag?

De här tipsen har jag jobbar efter:

-Jobba med marknadsföringen varje dag.

-Genomför inga ogenomtänkta planer men var inte heller rädd för att prova nya saker.

-Var aldrig rädd för att fråga. Du kan bara få ett nej.

 

Jag har marknadsfört på Facebook via annonser på mina sidor.

Jag har en författarsida på Facebook som du hittar här. Den är relativt nystartad och där händer allt med mitt författarskap och mitt skrivande.

Sen har jag också en boksida till min fantasyserie Eldbunden på Facebook där allt i Eldbunden världen och dess karaktärer uppdateras.

Sen har jag förstås också en blogg som du hittar här. Här händer det lite av allt möjligt med både skrivande och privatliv. Lite blandat helt enkelt.

 

För att locka fler gillare och läsare har mina sidor också haft och kommer fortsatt att ha tävlingar där man kan vinna mina böcker.

Sen är jag även förtjust i (gammal teaterräv som jag är) affischer och flyers. Hur effektivt detta är tvista de lärde om men alla är faktiskt inte på nätet och det är både billigare och effektivare att trycka flyers och sätta upp och lämna lite varstans än att annonsera i en tidning. Flyers har jag med mig överallt och en och annan smyger sig ner på bussar och emellan tågsäten ibland. Har faktiskt ett par gillare som har hört av sig med kommentarer om de hittade min bok på bussen, sånt är alltid kul

 

Hur kommer det sig att du började skriva?

Svaret är nog rätt tråkigt och förmodligen ganska vanligt. Jag har alltid skrivit. Jag har alltid behövt skriva. En säkerhetsventil mot vardagen, en stresshanterings syssla och ett sätt att hantera omvärlden. Att skriva är för mig lika mycket ett intresse som det är en nödvändighet. Så svaret är väl så länge jag kan minnas antar jag.

 

Hur lägger du upp planeringen när du ska börja skriva något nytt? Om du nu gör en planering. Tex skriver synopsis, bestämmer var och när du ska skriva mm

Planering när det gäller skrivandet är för mig A och O oavsett om det gäller en novell eller som just nu i mitt romanskrivande. Jag börjar med spånandet. Oftast vet jag vad projektet kommer handla om, vilken genren jag vill skriva i och ungefär vad allt kommer att landa i. Sen låter jag det vila en stund. Går runt och funderar, skriver lappar med nya idéer och spånar lite till. Sen sätter jag mig ner och skriver en synopsis. En grov synopsis som täcker in handlingen och karaktärerna som jag vet ska vara med. Och sen bestämmer jag ungefärlig längd. Att bestämma hur många dataskrivna sidor romanen/novellen etc ska ligga på underlättar enormt i sin tur när det kommer till hur lång inledning, mittparti och avslutning ska vara.

 

Om du någon gång stöter på ett hinder, tex skrivkramp, vad gör du för att ta dig ur det?

Ett välkänt uttryck. Jag kan dock inte säga att jag faktiskt råkat ut för det. Ibland skriver jag mycket och ibland skriver jag inte alls. Fast då är det oftast för att jag inte vill eller för att jag har annat att göra än att sitta med min historia. Så nej, ingen kramp här inte.

 

Har du vid något tillfälle känt att det flyter på extra bra i ditt skrivande? Vad tror du i så fall att det beror på?

De gånger jag känner att jag har riktigt bra flyt i mitt skrivande sammanfaller oftast med de gånger jag har riktigt mycket att göra. När det är mycket på gång i mitt liv och min vardag och jag verkligen måste prestera när jag sätter mig ner för att skriva. Då kan det trilla in tjugo sidor på en kväll bara så där.

 

En del anser att ens eget skrivande gynnas mycket av att läsa andra böcker. Vad anser du om det? Håller du med eller ser du det på något annat sätt?

Jag läser mycket. Jag håller med om att man som författare måste läsa mycket för att bli bättre i sitt skrivande. I andras historier ser jag nya lösningar på saker, saker jag aldrig tänkt på och meningar jag aldrig skulle satt ihop själv. Det är viktigt att titta utanför sin egna lilla bubbla och lära sig nya saker och att läsa andra författare är en av de sakerna som ger mig mest utveckling i mitt eget skrivande.

 

Vad tror du din styrka som författare är?

Mina styrkor som författare är enligt mig själv och enligt de fina läsaromdömena jag har fått mitt språk, vissa upplever att jag har en ung berättarröst och det känns ju alltid kul att höra. Att jag kan sätta mig in i hur yngre människor resonerar och pratar. Sen har jag även fått bra kritik för det höga tempot i mina romaner. Det blir aldrig långrandigt eller tråkigt. Att jag inte infodumpar och lämnar lite åt fantasin är det också många som uppskattar.

 

Har du några tips till dem som skriver på sin första bok?

Tips till andra som skriver sin första bok. Låt andra läsa vad du skrivit. Det kanske är det viktigaste jag har lärt mig. Man är i början jätterädd för att få kritik eller att folk ska döma ut en  som klippt skuren värdelös men man ska trotsa det och göra det iallafall tycker jag. Att låta andra läsa är otroligt viktigt och lärorikt för en och man blir bättre i sitt berättande av det. Även om det är tufft.

Sen är det viktigt att aldrig ge upp. Dagen när man håller den första utgivna boken i handen kommer den vara värd alla de där ansträngningarna man gjorde när man kämpade för att någon skulle anta manuset.

 

Har du något du vill tillägga?

Om du vill veta mer om vad jag håller på med och skriver om just nu gå gärna gå in och gilla min författarsida på Facebook.

 

                

 

 

                

             Foto: Johanna Sivertsdotter