En småländsk värmlänning i skrivarvärlden

Här kan du följa mig i mitt skrivande och intressanta människor jag möter på vägen

Intervju med Anna Hansson

Alla har dansfeber

  

Foto: Sara Backlund                      

 

 

Anna Hansson är till vardags gymnasielärare men tog tjänstledigt förra terminen för att skriva. Hon kommer göra det även denna termin. Just läsa och skriva var något Anna ägnade sig en del åt när hon var yngre och tyckte om det. Det fortsatte även när hon sen studerade till lärare men det var då litteratur som ingick i utbildningen och inget hon själv hade valt. När hon sen var klar med utbildningen så började hon skriva och läsa igen för nöjes skull och kom då på en idé till en barnbok. Boken fick heta Dansfeber och kom ut i september 2012 på Idus förlag.

Efter det har bok nummer två i serien utkommit vid namn ”Dansfeber smittar” och nu är Anna aktuell med bok tre, ”Alla har dansfeber”. Från detaljplanerandet till att manuset skickades in till förlaget så tog det tre till fyra månader. Att det gick så snabbt berodde bl.a. på att idén var klar redan innan. Hela Dansfeber-serien handlar om Maja och hennes kompisar i dansgruppen. I den här delen får alla veta att dansskolan ska rivas och nu vill de göra något åt det.
Så här lyder baksidestexten:
Tjejerna och killarna i Majas dansgrupp får ett fruktansvärt besked. Dansskolan ska säljas. Kan de övertala ägaren att behålla den? Eller kan de få ihop pengarna som behövs för att köpa den? Om det ska gå att lösa är en sak säker, alla måste hjälpa till. Precis alla.
Boken passar barn i åldern 9-12 år ungefär.

Idén till den här boken kom till redan när hon skrev på bok nummer två men fick då lägga det åt sidan då hon redan har klart för sig hur bok två skulle skrivas. Hur hon fick själva idén till bok tre vet hon inte, den dök bara upp i huvudet en dag. Det första hon kom på var att dansstudion skulle stänga och sen hur allt skulle sluta. Allt där emellan kom till allt eftersom. Av alla tre böcker så kände hon att nummer tre skulle bli den bästa och det är något hon fortfarande känner. Visst kunde hon känna att det tog emot att skriva något som skulle ta månader att få klart men hon tvekade ändå aldrig att skriva den.

Innan Anna ska börja skriva en bok så bestämmer hon vad som ska vara med i boken. Inte i detalj utan bara i stora drag. Om hon inte jobbade på det sättet så tror hon inte att det skulle bli någon historia.  Allt delas sen in i kapitel men hur hon sen har jobbat har varit olika. Med de första två böckerna hoppade hon fram och tillbaka mellan kapitlena men i ”Alla har dansfeber” skrev hon från början till slut. Efter att manuset var klart, delades allt in i nya kapitel. Hon har även redigerat allt många gånger.

Det gjordes ingen research inför ”Alla har dansfeber” då allt är påhittat. Så här i efterhand så känner nu Anna att hon eventuellt borde ha planerat sitt skrivande men då hon visste att datumet för när manuset skulle vara klart låg långt fram i tiden, så kände hon ingen stress utan tog det lite som det kom. Hon la upp skrivandet efter vilket humör hon var på. Vissa dagar blev det inget skrivit alls, andra skrev hon många timmar i sträck. Hon är trots allt osäker på om en planering över hur mycket hon ska skriva varje dag skulle passa henne. Att ha ett datum då boken ska vara klar tror hon passar mycket bättre. Då ser hon till att allt är gjort innan dess.

En del som skriver kan stöta på olika hinder men det som Anna gör är hon inte säker på om det kan klassas som ett hinder. Det hon gör är att skriva allt för hand innan hon renskriver det på datorn. Det här är väldigt tidskrävande men det finns inte så mycket att välja på då hon känner att hon inte kan tänka när hon sitter framför datorn.

Om man har tur så kan man som motsats till hinder hamna i någon form av ”flow”. Det hände Anna vid ett tillfälle. En natt bestämde hon sig för att sätta sig ner och skriva någon timme eller så innan hon skulle lägga sig. Men hon blev aldrig trött och det tog aldrig stopp.
”Jag bara skrev, och skrev, och skrev. Jag satt i soffan i vardagsrummet hela natten, ända fram till halv sju på morgonen”, beskriver Anna. Dagen efter renskrev hon allt på datorn. Att det blev så här tror hon bara var en ren slump, egentligen är hon jättetrött på nätterna.

Anna har ännu inte hunnit göra så mycket för att nå ut med ”Alla har dansfeber” men hoppas på att få göra flera intervjuer för att sprida sin bok till eventuella läsare. När det gäller hennes två tidigare böckerna så har hon blivit intervjuad i tidningar och radio, gästbloggat och signerat böcker i bokhandlar.

Håll utkik efter barnboken ”Den magiska gitarren” som kommer ut i november på Idus Förlag. Anna har skrivit den tillsammans med Tomas Wallin, gitarrist i Takida.

 

Till er som skriver så delar Anna här med sig av lite tips:

*Se till att skriva färdigt så det inte stannar vid en dröm.
*När manuset är klart, skicka in det till många förlag.
* Om manuset inte blir antaget kanske det behöver jobbas på lite mer. Då skulle jag föreslå att man går en skrivkurs. Det gjorde jag förra terminen och det var jättenyttigt för mig.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: