En småländsk värmlänning i skrivarvärlden

Här kan du följa mig i mitt skrivande och intressanta människor jag möter på vägen

Pernilla Eliasson gästbloggar

 
 

Pernilla Eliasson är 34 år, bor i Paris sedan några år, är försäljare inom mode och aspirerande författare. Älskar yoga, svenskt smågodis och skriver på sin första roman.


På Parisfronten en del nytt: När hösten kommer.

 Nu börjar löven att falla även i Paris. Vinden tilltar och uteserveringarna slår igång infravärmen.

Det var lite vemodigt att ta farväl av sommaren den här gången, den var så lång och ljuv att man så lätt vande sig vid den. Efter några år i den här staden vet man dessutom vad som väntar; månader och månader av regn och rå kyla som tränger in igenom kappan. Element som inte räcker till för att värma upp de ack så vackra men dåligt isolerade byggnaderna. Vad hjälper väl en liten kudde i persiskt tyg som täcker springan i nedre delen av dörren? Vinden tar sig ändå in.

Värmen slås inte på förrän i november, ibland inte ens fastän elen ingår i hyran. "Il n'y a qu'à mettre un pull!" (Det är bara att ta på sig en tröja!) Parisarna älskar sina tröjor, och höjer inte på ögonbrynen när jag konstaterar att inomhustermometern visar 14 grader. "Du som är från Sverige, du borde väl vara van!" De kan inte missta sig mer. Det är just därför jag fryser, för att jag kommer från ett av de mest välisolerade landen i världen. Där beviset på att man uppnått en behaglig inomhustemperatur är att man kan gå omkring i bikini utan att frysa. Voilà varför jag fryser här!

En dag när den här hösten just hade gett sina första livstecken satt jag inomhus med frusna knogar och gick ut för att värma upp mig lite. Jag träffade en vän på ett cafe nere vid borgmästarhuset i 18e arrondissemanget bakom Montmartrekullen, och beställde in en café crème (kaffe med varm mjölk på franskt vis för den som inte vet) som jag drack i ett svep. Sedan tog jag en rask promenad för att få igång blodcirkulationen och återvände hem, lät tröjan vara på och var bättre utrustad för de 14 graderna som rådde inomhus. Det är så vi möter hösten i Paris. Gilla det eller inte, C'est comme ça! (Det är så det är!)

Sedan när man väl vant sig börjar en tid av promenader och kontemplation. Grå skyar, en sol som ligger lågt, stillhet och färre turister. Paris säregna ljus och stämning. Det är som om alla monument kommer till sin fördel, och luften är full av nostalgi. Med andra ord, utmärkta förutsättningar för inspiration.

Jag har svårt att komma på något vackrare och mer höstligt än en park när löven börjar falla. Skulpturernas tidlösa skönhet. De tomma bänkarna. Det är ett scenario som för mig är synonymt med litteratur och skrivande.

När regnet ligger i luften men inte hotar, skymningen kommer och lamporna tänds. Att sätta sig ned på ett café, beställa in ett glas Chablis, läsa några sidor ur romanen av Capote som bor i väskan för närvarande, och sedan plocka fram sin anteckningsbok. Det är då som de allra bästa idéerna kommer. De där som slumrade och bidade sin tid. Nu är tid.

God höstinspiration till er! Och om ni fryser, glöm för guds skull inte tröjan!

 

Och som avslut, en liten stämningsgivande visa om hösten av Mireille Mathieu. Håll till godo!:

http://www.youtube.com/watch?v=uN0IGHg2uxM

 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Mamma Igge
skriven :

Bra skrivet av min dotter:-)

Svar: Ja det håller jag verkligen med om :)
Yohannah

2 Pernilla
skriven :

Man märker att jag hade bott i Frankrike en tid när jag skrev detta. Jag har skrivit landen istället för länderna.. pinsamt.. 😓 😊

Svar: Tycker du skriver fantastisk :)
Yohannah