En småländsk värmlänning i skrivarvärlden

Här kan du följa mig i mitt skrivande och intressanta människor jag möter på vägen

Intervju med Freke Räihä

Möt Freke Räihä
 
Foto: Anna Drnik

Skulle du kunna berätta vem du är och varför du började skriva?

Jag är – som alla andra – ett komplex, i olika situationer antar jag olika roller. I en del sammanhang är jag poet, förälder, litterär kurator, vän, nära vän, avlägsen vän, ett eko på Internet, en vildsint och oberäknelig debattör; en frihetlig socialist, i andra är jag en människa som lyssnar, som inte kan sluta lyssna. Som är tyst. Jag är också en ensam människa. Jag behöver rutiner för att leva och imploderar i drastiska situationer. Samtidigt är jag som allra starkast under press. Jag rakar mig regelbundet och jäser mitt bröd med honung.

Jag började skriva för att jag behövde dra fram det ändlösa mörkret som dväljer i mig och i vår samtid. Jag började skriva för att det var det enda sättet för mig att använda språket. För att förmedla mig. Jag fortsatte skriva för att det är det enda jag kan. Jag skriver detta för att jag inte kan tala.

Kan du berätta vad du skrivit för dem som inte vet?

Jag har skrivit lyrik, essäistik och prosa. Men även hunnit med att vara verksam som kritiker och översättare. Bakom mig har jag sju diktsamlingar och en självbiografisk prosalyrisk roman, samt en av mina böcker – den som handlar om att bli refuserad – översatt till engelska. En stor del av mitt skrivande handlar om att undersöka samband och språket som verklighetsbeskrivande verktyg. Min senaste bok, utkommen under september 2013, är en djupdykning i det som den medicinska vetenskapen kallar ”medfödda missbildningar”, alltså allt det som vi människor kan vara bortsett det som vi anser vara normalt. Jag har utgått från de olika beteckningar som WHO konstaterat och skrivit en lång dikt baserad på olika slags berättelser, journalanteckningar och historiska exempel samt den kunskap som går att läsa sig till kring detta. Boken heter ”Mänskliga Exempel” och är publicerad av Smockadoll förlag. En länk till min produktion finns att hitta på min plats på Internet; http://frekeraiha.se

Om du tänker tillbaka på det första du skrev, vad fick dig att vilja skriva det?

En anteckningsbok som trycktes i min hand om du menar skriva med litterära pretentioner. Annars var det nog mitt namn med krita när jag var väldigt ung. Det har jag dock inga direkta minnen av. Mitt minne är ganska grusat – kanske var det därför jag skrev min självbiografiska prosabok: ”Nomos”? För att på något sätt försöka återta de minnen jag förträngt.

Var det något som fick dig att tveka till att skriva det? I så fall vad och varför?

Inget. Min filosofi är att beslut ska tas utan återvändo inom sju andetag.

När du väl bestämt dig, vad var ditt första steg?

Att släppa taget om mitt ego och nedteckna från det undermedvetna.

Så här i efterhand, tycker du att det var ett bra första steg att ta?

Jag tror inte att jag utifrån min dåvarande position skulle kunna ha tagit något annat steg. I mig gror en ovilja mot det som uppfattas som den fria viljan. Jag har en svart historiedeterministisk syn på skeenden.

Brukar du planera mycket när du ska börja skriva något nytt? T ex att du gör upp en plan på hur mycket och när du ska skriva?

O ja! Jag planerar synopsis, dramatisk kurva och olika distanser i manuset samt hur ofta jag ska skriva och hur mycket för varje dag. Dock faller det varenda gång. Vissa dagar skriver jag flera sidor, andra flera ord. En del dagar sitter jag bara och stryker ord och meningar och stycken jag redan skrivit. Ibland gråter jag för att det inte kommer något och jag inte kan koncentrera mig. Sedan dricker jag en kopp kaffe och försöker igen.

Om du någon gång har stött på ett hinder, när dök det upp och vad bestod det av?

Varje text har sitt eget hinder, nästan som om det var inbyggt i själva processen att skriva den. Jag menar inte att animera texten i sig utan som om skrivprocessen liksom många andra narrativ har dramatiska kurvor och händelsehorisonter. Jag stöter på hinder och tveksamheter i allt jag skriver. Även när jag skriver små textmeddelanden till vänner och bekanta eller när jag listar vad jag ska komma ihåg att handla i den lokala affären. Även denna text har skärskådats och omformulerats.

Hur lyckades du ta dig förbi det?

Jag försöker börja om. Läsa allt från början till slut. Läsa något annat. Tänka på vad andra gjort innan mig. Vilka behov som finns i det jag skrivit. Vad det uppfyller.

Har du vid något tillfälle i ditt skrivande känt att det har flutit på extra bra? Gjorde du då något speciellt eller befann dig på något speciellt ställe?

Mitt i natten. Inför en deadline. Dödstrött och stressad har jag skrivit det kanske mest intensiva jag lyckats formulera. Och jag tycker att det fortfarande håller. Överhuvudtaget tycks extrema situationer konstruera väldigt bra texter för min del. Men det mesta av det egentliga arbetet som författare är det dagliga skrivandet. Och framför allt det outtröttliga redigerandet. Där blir texten något mer än en text. När ”tidens vatten slipar papprets kanter”.

Vad har du gjort för att nå ut med det du har skrivit?

Skrivit mer än vad jag orkat. Skickat till fler förlag, tidningar och andra sorters publikationer än vad jag vågar räkna. Alltid lyssna på goda råd och aldrig, aldrig ge efter för den inbyggda dåliga självkänslan. Men också varit lyhörd för vad jag själv längtar efter att läsa.

Vad har du för tips till dem som skriver på sin första bok?

Tänk på att du alltid är bättre än din bästa mening och att du skriver i skuggan av allt du läst. Glöm inte heller att läsa mer än vad du skriver. Men det allra viktigaste är trots allt att öva skrivandet och utmana dig genom att göra något du inte vågar. Ta ut svängen. Den som håller tillbaka kommer bara att skriva samma bok om och om igen. Låt också texten vila mellan varven. Skriv nytt med ett utvilat öga.

Har du något du vill tillägga?

Lär känna andra som skriver. Byt manus med dem. Läs och kommentera frenetiskt. Var hellre mer kritisk än vänskaplig. En bok måste vara bättre. Alla författare blir till slut blinda för sin egen text.

Och för allt i världen, stavningskolla din text noggrant och läs ”Svenska skrivregler”, ett kladdigt manus kommer aldrig att bli taget på allvar. Om du inte redan är en kändis förstås.

Lycka till där ute. Litteraturhistorien längtar efter din röst.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: