En småländsk värmlänning i skrivarvärlden

Här kan du följa mig i mitt skrivande och intressanta människor jag möter på vägen

Om mindre än...

...två timmar kör jag!
 
 

Pernilla Eliasson gästbloggar

 
 

Pernilla Eliasson är 34 år, bor i Paris sedan några år, är försäljare inom mode och aspirerande författare. Älskar yoga, svenskt smågodis och skriver på sin första roman.


På Parisfronten en del nytt: När hösten kommer.

 Nu börjar löven att falla även i Paris. Vinden tilltar och uteserveringarna slår igång infravärmen.

Det var lite vemodigt att ta farväl av sommaren den här gången, den var så lång och ljuv att man så lätt vande sig vid den. Efter några år i den här staden vet man dessutom vad som väntar; månader och månader av regn och rå kyla som tränger in igenom kappan. Element som inte räcker till för att värma upp de ack så vackra men dåligt isolerade byggnaderna. Vad hjälper väl en liten kudde i persiskt tyg som täcker springan i nedre delen av dörren? Vinden tar sig ändå in.

Värmen slås inte på förrän i november, ibland inte ens fastän elen ingår i hyran. "Il n'y a qu'à mettre un pull!" (Det är bara att ta på sig en tröja!) Parisarna älskar sina tröjor, och höjer inte på ögonbrynen när jag konstaterar att inomhustermometern visar 14 grader. "Du som är från Sverige, du borde väl vara van!" De kan inte missta sig mer. Det är just därför jag fryser, för att jag kommer från ett av de mest välisolerade landen i världen. Där beviset på att man uppnått en behaglig inomhustemperatur är att man kan gå omkring i bikini utan att frysa. Voilà varför jag fryser här!

En dag när den här hösten just hade gett sina första livstecken satt jag inomhus med frusna knogar och gick ut för att värma upp mig lite. Jag träffade en vän på ett cafe nere vid borgmästarhuset i 18e arrondissemanget bakom Montmartrekullen, och beställde in en café crème (kaffe med varm mjölk på franskt vis för den som inte vet) som jag drack i ett svep. Sedan tog jag en rask promenad för att få igång blodcirkulationen och återvände hem, lät tröjan vara på och var bättre utrustad för de 14 graderna som rådde inomhus. Det är så vi möter hösten i Paris. Gilla det eller inte, C'est comme ça! (Det är så det är!)

Sedan när man väl vant sig börjar en tid av promenader och kontemplation. Grå skyar, en sol som ligger lågt, stillhet och färre turister. Paris säregna ljus och stämning. Det är som om alla monument kommer till sin fördel, och luften är full av nostalgi. Med andra ord, utmärkta förutsättningar för inspiration.

Jag har svårt att komma på något vackrare och mer höstligt än en park när löven börjar falla. Skulpturernas tidlösa skönhet. De tomma bänkarna. Det är ett scenario som för mig är synonymt med litteratur och skrivande.

När regnet ligger i luften men inte hotar, skymningen kommer och lamporna tänds. Att sätta sig ned på ett café, beställa in ett glas Chablis, läsa några sidor ur romanen av Capote som bor i väskan för närvarande, och sedan plocka fram sin anteckningsbok. Det är då som de allra bästa idéerna kommer. De där som slumrade och bidade sin tid. Nu är tid.

God höstinspiration till er! Och om ni fryser, glöm för guds skull inte tröjan!

 

Och som avslut, en liten stämningsgivande visa om hösten av Mireille Mathieu. Håll till godo!:

http://www.youtube.com/watch?v=uN0IGHg2uxM

 

Intervju med Tanja Dianova

Möt Tanja Dianova


Foto: Leif Möller

Tanja har alltid gillat att skriva. För tio år sedan kom hon till Sverige och gifte sig sedan med en svensk man. Hon är född i Moskva och jobbade där som frilans åt tidningar p.g.a. sitt intresse för media. Det har skapat hennes intresse för att skriva. Hon har en civilingenjörsexamen från Ryssland och har jobbat med tekniska produkter både i Ryssland och Sverige. Hennes dröm har alltid varit att bli författare.

När Tanja var mammaledig med första barnet så började hon fundera över sitt liv, sin barndom och sitt liv i Ryssland. Hon kände att hon hade en historia och tankar som hon ville berätta vidare till sin då nyfödda dotter. 2008 skrev hon sin första bok som handlar om hennes uppväxt i Sovjet och det postsovjetiska Ryssland. Den heter  ”En människa föddes i Moskva”. I övrigt så har hon översatt tre ryska barnböcker till svenska. Hon har erfarenhet av hur man anpassar språket och innehållet i böcker för att det ska bli intressant för både barnen och föräldrarna. Barn är barn i alla länder och påverkas inte av ideologi, säger Tanja. Enligt henne så lyssnade inte hennes föräldrar på hennes behov vilket Tanja nu vill göra annorlunda. Föräldrar måste vara lyhörda inför barnen.
Hon har fått stor respons på sina böcker. Hon har utkast till fler böcker, minst tre. Två av dem handlar delvis om sociala medier.

Tanja tvekade aldrig att skriva det hon hade framför sig och hade inte heller någon prestationsångest. Hon hade allt komponerat i huvudet så det var bara att skriva. Hon tänkte igenom allt och var sen igång med skrivandet två-tre veckor senare.

Som många andra så stötte Tanja på hinder. I hennes fall handlade om att gå igenom hemska minnen. Ett av dem var när en klasskompis dog. Hon hade även svårt att sätta ord på sina tankar. Ett barn tänker på ett sätt och nu skulle de tankarna formuleras om till en vuxen persons språk.

De böcker Tanja har översatt är:
Leo Tolstoy ”Två vänner”
Anton Tjechov ”Kastanjis”
Antonij Pogorelski ”Den svarta hönan och det underjordiska folket”

Rent praktiskt så brukar Tanja skriva mycket i sängen och då för hand på papper. Så fort några tankar dyker upp så skrivs det ner.

Om du vill läsa mer om Tanja så kan du besöka hennes hemsida: www.tdianova.se

 

Avslutningsvis tipsar Tanja om vad du kan tänka på när du själv skriver:
* Tänk inte på vad andra tycker
* Förbered det du vill skriva om
* Skriv ner ditt budskap