En småländsk värmlänning i skrivarvärlden

Här kan du följa mig i mitt skrivande och intressanta människor jag möter på vägen

Intervju med Patrik Centerwall

Möt Patrik Centerwall

 
Foto: Camilla Centerwall

Skulle du kunna berätta vem du är och varför du började skriva?

Jag heter Patrik Centerwall, jag är fyrtiett år och bor tillsammans med fru och två barn i Göteborg - en stad som jag även råkar vara född i, även om jag inte har bott där under alla mina levnadsår. Men nu ska vi inte prata om var jag har levat (även om det är rätt intressant), utan om skrivande. Varför började jag skriva? Jag vet helt ärligt inte. För att jag måste. För att det börjar klia annars. För att jag under hela mitt liv har haft idéer och infall som på något sätt måste gestaltas.

Kan du berätta vad du skrivit för dem som inte vet?

Jag skriver i första hand noveller - och rör mig då i genren "fantastik" som ju är en samlande beteckning för science fiction, fantasy och skräck. Den 30 oktober 2013 utkom min första novellsamling: "Skymningssång och andra fantastiska historier" på Undrentide förlag. Tidigare har jag dock fått några noveller publicerade i diverse tidskrifter och antologier. Utöver novellerna skriver jag en hel del poesi, och länge var det poesi jag skrev i första hand. Två diktsamlingar har blivit refuserade, vilket jag så här i efterhand är ganska glad över. Dessutom har rätt många dikter blivit publicerade i tidskrifter under årens lopp, så jag känner att min poesi nog har fått sin publiken ändå.

Om du tänker tillbaka på det första du skrev, vad fick dig att vilja skriva det?

Jag skrev redan innan jag kunde skriva. Som liten palt tvingade jag min far att sätta sig vid skrivamaskinen när jag dikterade mina historier. Så jag kommer faktiskt inte ihåg vad det var som min första renodlade science fiction-novell skrev jag dock endast för att jag ville blir publicerad. Och det blev jag. Det var en novell som hette "Den fjärde månen" och som kom med i antologin "Främmande besök" som gavs ut på det Lundabaserade förlaget Paradishuset.

Var det något som fick dig att tveka till att skriva det? I så fall vad och varför?

När jag skrev "Den fjärde månen" tvekade jag inte alls. Saken är den att jag pratade med en av intativtagarna till antologin en fredag och påstod att jag hade en färdig novell som jag skulle skicka över, vilket jag inte hade. Det här var 1994, alltså innan Internet fanns i var mans hem. Jag kunde således förlita mig på den gamla hederliga postgången och behövde inte blir klar med min text förrän vid lunch på söndagen.

När du väl bestämt dig, vad var ditt första steg?

Att sätta mig ner och skriva. Jag tror inte ens att jag hade en idé, utan jag bara skrev och så fick det bli som det blev.

Så här i efterhand, tycker du att det var ett bra första steg att ta?

Ja. Faktum är att det oftast är det bästa steg man kan ta. Sätt dig ner. Skriv ett ord. Skriv några till.¨Helt plötsligt har du börjat skriva på en historia.

Brukar du planera mycket när du ska börja skriva något nytt? T ex att du gör upp en plan på hur mycket och när du ska skriva?

Både och. Som ni kanske gissar av mitt svar ovan så planerar jag oftast inte så mycket innan jag skriver, men jag brukar i alla fall utgå från någon idé eller tanke. Det kan vara en bild jag får för mitt inre eller ett tankeexperiment av något slag. När jag väl har börjat skriva och är inne i historien händer det att jag ibland planera framåt, oftast för att det är lite mer praktiskt, samt för att historien breder ut sig snabbare än vad jag hinner skriva. Det händer att jag har tänkt igenom en hel historia innan jag börjar skriva, men det är inte så vanligt. Det är ju inte lika kul att veta vad som ska hända innan man har skrivit färdigt.

Om du någon gång har stött på ett hinder, när dök det upp och vad bestod det av?

Faktum är att jag stötte på ett hinder ganska nyligen. Jag har blivit ombedd att medverka i en antologi och deadline börjar närma sig, men det har varit ruskigt svårt skriva. Jag tror det beror på att jag för länge sedan lyckades bli av med kravet på mig själv att skriva något som är bra. Jag skriver för mitt höga nöjes skull, och struntar i slutresultatet under själva skrivandet (sedan kommer ju en bearbetningsfas och då är det ju kvalitet lite viktigare). Det här har uppenbarligen varit en väl fungerande strategi då jag ju har hittat ett förlag som faktiskt vill ge ut det jag skriver. Men nu ska jag alltså skriva något som *måste* vara bra. Något som jag skriver för att bedömmas, inte för min egen skull. Det har varit en ganska stor puckel att komma över.

Hur lyckades du ta dig förbi det?

Efter att jag fick en idé så tvingade jag mig själv att sätta mig ganska länge och bara skriva, och till sist lossnade det. Jag är ännu inte färdig med novellen, men det senaste jag skrev gav min huvudperson ganska mycket bekymmer. Det ska bli roligt att se hur han löser det.

Har du vid något tillfälle i ditt skrivande känt att det har flutit på extra bra? Gjorde du då något speciellt eller befann dig på något speciellt ställe?

Det har jag känt vid flera tillfällen. Eftersom jag är småbarnsförälder så börjar jag lära mig att ta tillvara på alla tillfällen då jag kan skriva, och är lika nöjd om jag har fått skriva oavbrutet i en kvart som i två timmar - men det är just när det är möjligt att skriva ostört under en längre tidsperiod som det går att få ett riktigt bra flyt. Två år i rad har jag fått möjlighet att åka bort under en vecka för att skriva vilket har varit verkligen givande och inspirerande.

Vad har du gjort för att nå ut med det du har skrivit?

Det är bara att skicka. Jag brukar terrorisera alla tidskrifter (stora som små) som publicerar poesi lite då och då - vissa tar in, andra inte. Jag skickar till de flesta skrivartävlingar och försöker hålla koll på vilka antologier som är på gång. Just nu använder jag sociala medier en hel del för att berätta för världen om mitt skrivande - och förhoppningsvis finns det en och annan som även läser på min blogg som ni hittar här.

Vad har du för tips till dem som skriver på sin första bok?

Ge inte upp. Ibland kommer du flyga på inspirationens vingar, men ofta kommer det att kännas motigt och du kommer att vara övertygad om att det du skriver är skräp. Det är det antagligen inte (även om mycket behöver bearbetas). Du kommer att bli refuserad, men det är inget som ska göra dig nedslagen. Nobelpristagaren Rudyard Kipling refuserades med orden: "Jag är ledsen, Mr Kipling, men ni kan helt enkelt inte använda er av det engelska språket." Så ge inte upp. Och när det ändå känns motigt, när du inte vet hur du ska forsätta så kom ihåg en mycket konkret sanning: det är inte de bästa författarna som blir publicerade, det är de som skriver klart.

Har du något du vill tillägga?

Läs min novellsamling.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: