En småländsk värmlänning i skrivarvärlden

Här kan du följa mig i mitt skrivande och intressanta människor jag möter på vägen

Intervju med Henrik Johansson

Möt Henrik Johansson


Foto: Anna Klara Åhren
 Skulle du kunna berätta vem du är och varför du började skriva?

Jag heter Henrik och bor i Malmö. Det bubblade ett behov om att berätta något om hur det är att jobba på golvet inom restaurangbranschen och det lät sig göras bäst skönlitterärt. Sedan var det så jävla kul att skriva så jag fortsatte.

 

Kan du berätta vad du skrivit för dem som inte vet?

Av kött och blod är en arbetarroman med inslag av krimi och övernaturligheter. Det är min debutbok och den kom ut i våras. Men jag skriver noveller, dikter, recensioner, krönikor och essäer också. Klass, samhälle och arbete är vanliga teman och jag rör mig oftast mellan absurdism och socialrealism.

 

Om du tänker tillbaka på det första du skrev, vad fick dig att vilja skriva det?

Jag vill visa hur det var att jobba inom restaurang, samtidigt som jag ville visa hur konflikterna där går till. Tanken var snarare arbetsplatskonflikt än att visa på arbetslivets misär. Jag visste dock att det var ämnen jag behärskade ganska väl, därför ville jag utmana mig själv genom att blanda in skräck, mord och övernaturligheter också.

 

Var det något som fick dig att tveka till att skriva det? I så fall vad och varför?

Tja, tid och pengar kan man väl säga. Saker utanför själva skrivandet. Hade jag inte skaffat barn hade jag nog inte börjat skriva utan fortsatt jobba som hotellkock. Tanken på att skriva en roman kom under föräldraledigheten. Om jag blev publicerad, vilket jag blev, var jag ganska säker på att många krögare skulle dra sig för att anställa mig. Att börja skriva var ett stort steg som hängde ihop med en förändring av hela livet. Jag sade upp mig från mitt jobb som hotellkock främst för att kunna ha ett vettigt familjeliv och passade på att skriva en roman.

Sedan fanns det en annan tvekan också: en tvekan inför att vara pretentiös. Vem var jag som tänkte bli författare? Man kan lugnt säga att jag inte kom från en miljö där det var vanligt att skriva skönlitterärt. Dock: alla kockar jag har haft kontakt med är glada och stolta över att ”en av oss” har skrivit och blivit publicerad.

 

När du väl bestämt dig, vad var ditt första steg?

Haha, när jag bestämt mig så började jag. Jag hade planerat lite på papper och mer i huvudet. Men jag rivstartade kan man nog säga. Bestämde mig för att skriva tusen ord om dagen, när jag märkte att jag klarade det skrev jag tvåtusen ord om dagen och hade ett första utkast klart efter tre månader.

 

Så här i efterhand, tycker du att det var ett bra första steg att ta?

Ja. Jag hade inte behövt skriva riktigt så snabbt. Jag fick skriva om ganska mycket efteråt, men att börja med en rejäl sammanhängande skrivperiod var bra. Det blev nästan för intensivt. Jag kunde inte tänka på annat än min romanvärld och vaknade på nätterna och gick upp och antecknade.

 

Brukar du planera mycket när du ska börja skriva något nytt? T ex att du gör upp en plan på hur mycket och när du ska skriva?

Nja, mer på ett ungefär. Planerna kommer ändå ändras efterhand. Men jag försöker framförallt planera in sammanhängande skrivtid. Till exempel: innan årsskiftet skall jag få klart ett nytt utkast av nästa roman: En hjältes död. Men jag skriver ofta med en specifik slutscen eller ett klimax i åtanke. I Av kött och blod var mordet det jag siktade mot och byggde upp romanen efter.

 

Om du någon gång har stött på ett hinder, när dök det upp och vad bestod det av?

Visst kommer det hinder i form av tankar kring stil eller att jag fastnar, men framförallt av att andra delar av livet kommer i vägen – att jag måste skriva andra texter, plugga, hålla föredrag, ungarna blir sjuka eller gud vet vad.

 

Hur lyckades du ta dig förbi det?

Hinder i skrivandet försöker jag undvika. Jag menar om jag fastnar på ett visst stycke kan jag gå ifrån det och skriva något annat och så går jag tillbaka till där jag fastnat. Jag hade svårt att komma in i min roman efter en föräldraledighet, men sådan ger sig för mig. Det är bara att läsa, skriva, skriva om, tänka på texten tillräckligt mycket så löser det sig, men det är också en form av process, så klart. Ur ett mer dagligt perspektiv fungerar det dåligt att fundera vid skrivbordet: att diska, duscha eller promenera är bättre för att lösa upp tankeknutar.

 

Har du vid något tillfälle i ditt skrivande känt att det har flutit på extra bra? Gjorde du då något speciellt eller befann dig på något speciellt ställe?

Jag sitter på ett antikvariat och jobbar en hel del. Det är bra. Där har jag inga hemmasysslor eller internet att distrahera mig med.

 

Vad har du gjort för att nå ut med det du har skrivit?

Läst upp, signerat, skickat in till tidskrifter och antologier, bloggat, gästbloggat, varit på bokmässan, blivit intervjuad, skickat recensionsexemplar, spammat på facebook …

 

Vad har du för tips till dem som skriver på sin första bok?

Läs mycket, skriv ännu mer. Behärska det ämne du skriver om. Diskutera skrivande med andra, t ex genom att gå skrivutbildningar (jag gick Författarskolan i Lund). Böcker om att skriva är helt okej, men en eller två räcker, läs hellre bra skönlitteratur, gärna klassiker. Skriv om någon du brinner för, inte vad du tror andra vill läsa.

 

Har du något du vill tillägga?

Jag är lite överraskad över det positiva mottagandet. Den 26 oktober tog jag till exempel emot Amalthea Bokcafés skönlitterära pris för Av kött och blod.

 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: