En småländsk värmlänning i skrivarvärlden

Här kan du följa mig i mitt skrivande och intressanta människor jag möter på vägen

Intervju med Gisela Bolldén

Möt Gisela Bolldén


Foto: Mikael Olsson

Skulle du kunna berätta vem du är och varför du började skriva?

Mitt namn är Gisela Bolldén, jag är 39 år och bor i Hudiksvall. Jag är sjuksköterska och jobbar egentligen som vårdlärare. Jag var gift med Ernst Bolldén och han var med i Bordtennislandslaget och hade vunnit i princip allt man kan vinna, VM guld, flera OS-guld osv. Vi levde tillsammans med fyra barn och kämpade som alla familjer att få ihop vardagen tillsammans med att han hade sin elitidrott som innebar massvis med träningar, tävlingar och resor.  Han satsade på att göra sitt 7.e OS när han blev sjuk.  När det visade sig att det var spridd urinblåsecancer så slogs vår värld i spillror. Vi var en tajt familj, han och jag och barnen. Vi bytte vårt liv med resor och annat vardagspyssel mot en kamp mellan liv och död. Vår vardag blev upp och nervänd. Det var cytostatikabehandlingar, misslyckade operationer, strålbehandlingar och blodförgiftningar. Det blev en kamp om att få vara en familj och få ha framtiden tillsammans.  Det var att leva i helvetet och det var inget bra ställe att vara på. För hans del var det en kamp för livet, för mig blev det en ständig kamp att kunna existera, att alltid vara tvingad välja mellan att vara med min man på sjukhuset eller hos barnen. Om dödsångest och dåligt samvete.  Och att dessutom kämpa i offentlighetens ljus. Att skriva blev ett sätt att lätta på trycket. Jag skrev om hur situationen var. Om alla känslor som uppstod. Om rädslan att den man älskar mest ska dö. Och hur det blev när han faktiskt inte klarade sig.

 

Kan du berätta vad du skrivit för dem som inte vet?

Det jag skrivit är mycket blogg. Den första hette ”Min tuffaste match” och hade ca 14 000 läsare per dag. Den andra hette ”Vinterblomma” och den beskrev den tiden som följde efter att min man gått bort, om kampen att kunna fungera i kaoset. Den nuvarande bloggen heter ”Den svarta husfrun” och där försöker jag vända och vrida på allt, värdera vad som är viktigt och inte?  Om nuet, att se det stora i det lilla, och att visa att man faktiskt överlever även om man tror att det inte kommer gå. För jag tänkte i mina tyngsta perioder att nä nu orkar jag inte med sorgen och smärtan, nu dör jag. På sidan av det så skriver jag på min första bok, en livshistoria.

 

Om du tänker tillbaka på det första du skrev, vad fick dig att vilja skriva det?

Det som fick mig att börja skriva var av frustration över att inte kunna få hjälp någonstans. Det fanns ingen att prata med. Vi sökte vårds utomlands åt maken och vi lät läsarna följa vår resa, vår kamp mot det som skulle bli ett tillfrisknande och en fortsättning med familjeliv och elitidrott. Nu blev det inte en resa mot livet utan läsarna fick istället följa vår sista tid tillsammans, det som slutade med att han somnade in och lämnade jorden.

Det är alltid en fråga hur mycket man lämnar ut om mig och om familjen när man bloggar. Vi var ganska öppna i bloggen, om paniken, ångesten, rädslan och kampen. Vi visade kärleken som fanns och som var stark. Delar som berörde barnen var vi noga med vad vi skrev om. Men ofta så skrev jag om det som kändes rätt att dela i just det ögonblicket.

 

Var det något som fick dig att tveka till att skriva det? I så fall vad och varför?

Jag hade en administratör på bloggen som hjälpte till att starta upp den från början och han var ett stöd i hel skrivprocessen också. Sedan var jag väl aldrig tveksam till det som skrevs, även om inte alla mina inlägg blev populära. Man kan inte bli omtyckt och älskad av alla….

 

Så här i efterhand, tycker du att det var ett bra första steg att ta?

Jag tycker att det var ett bra sätt för mig att hantera sorg och smärta genom att blogga. Jag fick mycket stöttande ord och mycket värme från alla läsare. Den första bloggen följdes av läsare över hela världen och det kändes fint, att vår kamp engagerade så många.

 

Brukar du planera mycket när du ska börja skriva något nytt? T ex att du gör upp en plan på hur mycket och när du ska skriva?

När det gäller bloggandet så skriver jag när jag har något som att jag känner att jag vill dela. När det gäller boken så försöker jag ha någon form av struktur när jag väl skriver. Jag är noga med att få vara i fred, sitta någonstans där jag bara kan låta timmarna rinna iväg och jag får skriva ostört.  Men jag skriver bara när jag känner att jag har inspiration. Jag kan inte krysta fram en historia eller ett blogginlägg.

 

Om du någon gång har stött på ett hinder, när dök det upp och vad bestod det av?

I perioder så saknar jag totalt inspiration att skriva. Från början fick jag panik över det, att jag inte kunde prestera och jag trodde att jag tappat förmågan att skriva. Nu vet jag att det går lite upp och ner. Men gissa om jag blev glad när skrivarlusten kom tillbaka efter en lång tids torka !!

 

Har du vid något tillfälle i ditt skrivande känt att det har flutit på extra bra? Gjorde du då något speciellt eller befann dig på något speciellt ställe?

Förra hösten och tidigt i våras skrev jag mycket. Jag vet inte varför det blev just då. Det kan hänga ihop med att jag har jobbigt med hösten och vintern och mörkret. Det blev jag och datorn och skrivandet då. Ett sätt att göra något bra av en mörk och tung period.  Eller så hade jag mycket inspiration just då. Jag vet faktiskt inte. Jag skriver när jag känner för det eftersom det inte är författarskapet som är min huvudsakliga inkomstkälla.

 

Vad har du gjort för att nå ut med det du har skrivit?

Jag har kopplat bloggen till olika portaler och olika sidor på Facebook.  Många har delat min blogg på sina egna sidor dessutom. Sen har jag haft läsare som följt mig från första bloggen som hängt med. Boken är inte färdig än men jag har skapat kontakter under resans gång som jag vet kommer hjälpa mig när den är klar.

 

Vad har du för tips till dem som skriver på sin första bok?

Mitt tips till de som ska skriva är att ha något ställe att dra sig undan till när man känner att man vill skriva. Se till att du inte har någon tid att passa utan kan låta timmarna flyta iväg bara. Det ställe som du sitter och skriver på ska vara fylld med sådant som får dig att må bra. Sen får man känna in vad som passar just dig i din kreativa process för det är så individuellt. Jag är å känslostyrd i mitt skrivande och kan inte tvinga fram orden.  Jag skriver när jag känner att jag vill eller behöver.

 

 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: