En småländsk värmlänning i skrivarvärlden

Här kan du följa mig i mitt skrivande och intressanta människor jag möter på vägen

Intervju med Annika Estassy

Annika Estassy och hennes bok ”Solviken”

  
Foto: Magnus Fond 
 Foto:Jan Adsjö
 

Vad säkert många andra kan känna igen sig i är att Annika Estassy alltid har haft böcker som en del av sitt liv. Hon älskar ord och att jobba med texter och formuleringar. Just på grund av sitt stora bokintresse så säger hon själv att hon var en av de barn som fick tvingas ut i solen.

För några år sen gick hon en skrivarkurs där hon fick lära sig hur hon skulle få ihop en roman och hon fick även lusten till just det. Hon upptäckte att skönlitterärt skrivande gör henne väldigt energifylld och glad vilket hon anser behövs då hon till vardags jobbar som chef med allt vad det innebär; allvar, problem och ansvar.

I maj i år kom Annikas deburoman ”Solviken” ut. Det är en berättelse om fyrtioårskriser, relationer och om att finna kärleken och sin plats i tillvaron. Den utspelar sig i Roslagens skärgård och Stockholm i maj-april.
I händelsernas centrum står Marie som får ärva ett hus vilket leder till många missförstånd och förvecklingar. Idén till boken kom av att Annika fick höra talas om en kvinna som skulle sälja sin lägenhet i Stockholm för att i stället flytta till ett gammalt hus i ett sommarstugeområde. Hon funderade på varför kvinnan gjort det valet och vilka konsekvenser det skulle kunna få. Annika la sen till de övriga tre karaktärerna, deras drivkrafter och vad som skulle kunna hända om deras vägar korsades.

När hon väl hade fått idén så fanns aldrig tanken att sen inte skriva utan hon visste att hon inte skulle ge sig förrän boken var klar. Nästa steg i arbetet var att göra kompletterande personbeskrivningar och hitta bilder som passade deras utseende. Annika la ner mycket tid på att lära känna sina karaktärer. Drömmar, demoner, fritidsintressen, politiska tillhörighet och så vidare.

Annika är inte en person som planerar så mycket var hon ska skriva och hon väntar inte heller på att ”andan ska falla på”. Hon kan i stort sätt sitta var som helst och skriva och störs inte av mycket runtomkring sig.
Däremot måste tv:n vara avstängd för att inte bli distraherad och istället gillar hon att lyssna på musik i hörlurar. Det är viktigt för henne och hon brukar välja musik efter den sinnestämningen som hon vill försätta läsaren i.
Däremot är hon väldigt strukturerad när det gäller innehållet. Hon skriver synopsis och är helt klar med vad berättelsen ska handla om. Vissa delar kan hon improvisera men grunden är bestämd i förväg.

Ibland kan man tappa energi och motivation till att skriva. Vad Annika brukar göra då är att vila sig från texten, skriva på något annat eller kanske läsa. Under tiden jobbar hennes undermedvetna med att lösa knutarna. Att gå på långpromenader och att bolla idéer med någon brukar också funka. Även att tänka högt har hjälpt henne att hitta nya lösningar.

Vissa händelser under arbetet med boken kommer hon ihåg extra tydligt. En av dem var när testläsarna kom med sina synpunkter. Efter ett tag hade hon fått så många åsikter att allt blev väldigt förvirrande för henne. Hon valde då att lägga arbetet på is. Hon fick sen höra att om åsikterna är så olika så kan det eventuellt vara så att hon inte behöver eller ska ändra på något.
Den andra saken var när hennes lektör tyckte att berättelsen behövde mer dramatik. Det gjorde Annika väldigt trött då hon vet hur mycket jobb det krävs att gå in och ändra i ett färdigt manus. Hon tog en paus några veckor för att sen sätta igång att redigera.


En positiv sak med att skriva en bok, få den utgiven och läst är läsarreaktionerna. ”Det är fantastiskt spännande att höra hur olika läsarna uppfattar berättelsen, vad de gillar och ogillar, vilka känslor som den väcker”, säger Annika. Hon anser sig dock ha haft tur då reaktionerna har varit positiva och är inte säker på att hon skulle ha känt likadant om gensvaret hade varit det motsatta.

När boken sen var skriven och utgiven så gällde det att nå ut med den. ”Har man inte en massa marknadsföringspengar att lägga på sin bok är det bara att hoppas på att läsarna sprider budskapet om att den finns”, börjar Annika. Hon tänker mycket på vilken målgrupp ”Solviken” passar för. Hon anser inte att det finns någon anledning att försöka omvända t.ex. en fantasyfantast utan att istället koncentrera sig på de andra. Hon har haft en specialupplaga som delats ut till bokbloggare, vänner och bekanta för att få igång snacket. Utöver det så är hon aktiv på sociala medier. Förlaget har ansvar för diverse kampanjer med bokhandlarna, bokar in signeringar och skickar ut recensionsex till diverse media.

 

 

Till dem som skriver på sin första bok har Annika några tips:

*Slarva inte med gestaltning och dramakurvor. Visa t.ex. att en romanfigur är snål, skriv det inte. Det är sen drama och konflikterna som får oss att vilja vända blad.
*Glöm inte vikten av att ha ett bra och personligt språk. Om du inte är säker på grammatiken, be om hjälp.

 

Avslutningsvis vill Annika önska alla en skön skrivar-och läsarsommar.

 

 

 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: