En småländsk värmlänning i skrivarvärlden

Här kan du följa mig i mitt skrivande och intressanta människor jag möter på vägen

Intervju med Linnea Berglund

Möt Linnea Berglund
Foto: Jenny Blad
 

Skulle du kunna berätta vem du är och varför du började skriva?

Det är alltid lika svårt att svara på vem man är lite kort sådär. Jag är, som de flesta andra, en komplex figur med många skiftningar i min personlighet. Det mest påtagliga är att jag är en hästtjej ut i fingerspetsarna och det präglar det mesta av det jag gör. Med fyra egna hästar och en liten dotter som delar mitt intresse går den mesta av min tid åt till hästarna och stallet. Jag är också författare och skribent. Visserligen är dessa mina yrken och inte den jag är, men jag tror att många med kreativa, skapande yrken kan hålla med mig om att man lätt blir en del av sitt jobb. Att få skriva och faktiskt kunna försörja mig på det är något av det mest glädjefyllda och lyxiga jag kunnat drömma om.

Jag vet inte om jag kan säga att jag började skriva. Jag har alltid gjort det känns det som. Till slut kände jag att tiden var mogen för att faktiskt skicka in det jag skrivit till förlag och jag fick napp direkt. Steget var kanske inte jättelångt för mig eftersom jag redan innan skrivit i mitt yrke, fast då för tidningar. Jag har något att säga, berättelser som vill fram, det är väl det som driver mig mest.

Kan du berätta vad du skrivit för dem som inte vet?

Hittills har två av mina böcker kommit ut, Ingen vanlig sommar och Jag glömmer aldrig Pascal. Det är böcker för barn och ungdomar i åldern 9-12 år. Det är de två första böckerna i en serie som handlar om Emelie Lexander. Hon är en helt vanlig tonårstjej som älskar hästar mer än allt annat, hon är hemligt förälskad i coola killen Micke och hon är bästa kompis med Sofia. Fast helt som alla andra är hon inte. Hon hatar till exempel att tävla, något man "måste" göra för att räknas och hon har dessutom en syster som är mycket sjuk och håller på att ryckas ifrån henne.

Just nu jobbar jag med första boken i ännu en serie för barn och ungdomar, men den här gången handlar det om äventyrsböcker och inte hästböcker. Dessutom kommer två bilderböcker för yngre barn ut till våren.

Om du tänker tillbaka på det första du skrev, vad fick dig att vilja skriva det?

Boken Ingen vanlig sommar skrev jag för att jag ville förmedla en känsla och förståelse kring allt det underbara som kan utspela sig i stallmiljö, men också om hur det kan kännas att ha ett syskon som är sjukt. Det är något jag har personlig erfarenhet av. Nästan alla händelser i boken är självupplevda. Jag ville få med både det positiva och härliga, men också det jobbiga och tunga.

Var det något som fick dig att tveka till att skriva det? I så fall vad och varför?

Jag fick idén till hela serien, som kommer att bli på sex böcker, redan när jag var i de övre tonåren själv, men det har tagit mig tills nu att skriva dem. Anledningen var att det kändes som att de var så nära mig, det blev lite för personligt. Eftersom jag skriver om saker jag själv upplevt och som min familj upplevt var jag rädd för att det skulle bli för utlämnande.

När du väl bestämt dig, vad var ditt första steg?

När jag väl bestämt mig satte jag mig och bara skrev. Rätt upp och ner, bara skrev och skrev i en vecka. Hela berättelsen fanns klar i huvudet och det var som om jag inte kunde få ner det på skärmen snabbt nog.

Så här i efterhand, tycker du att det var ett bra första steg att ta?

Jag hade inte så mycket val, boken fanns redan klar, jag skulle bara ta den ur huvudet och ner i tryckt form.

Brukar du planera mycket när du ska börja skriva något nytt? T ex att du gör upp en plan på hur mycket och när du ska skriva?

Hittills har jag inte gjort det, jag har bara skrivit. Nu med den nya serien är det lite annorlunda, det krävs lite mer eftertanke. Jag måste strukturera upp det hela mer, bestämma mig för när jag ska skriva och hur länge. Eftersom jag fortfarande skriver artiklar också sätter jag av en viss tid till det, till intervjuer och till research. Ofta går jag och funderar ut saker och ting medan jag är i stallet, där kan huvudet arbeta mer fritt och tankarna kan flöda, sen åker jag hem och skriver under några timmar.

Om du någon gång har stött på ett hinder, när dök det upp och vad bestod det av?

Det är lätt att hitta en massa andra saker man "måste" göra först när man jobbar hemifrån. Ett ständigt brus i huvudet om vardagliga saker, barn som skall hämtas, räkningar som skall betalas och så vidare. Jag kan också som de flesta andra drabbas av akuta mindrevädeskomplex och tro att ingen någonsin kommer vara intresserad av att läsa det jag skriver.

Hur lyckades du ta dig förbi det?

Först och främst gäller det att sätta ändan på stolen och limma fast den där. Stänga ögon och öron för allt annat. Jag kan också sätta mig på något café eller fik, konstigt nog kopplar jag ofta av bättre då. När det gäller dåligt självförtroende får man ta och rycka upp sig. Titta på de senaste säljsiffrorna. Gotta sig i bra recensioner. Och tänka på alla de gånger det faktiskt kommer fram folk, både barn och vuxna, som läst det jag skrivit och vill fotas ihop, ha autograf eller vill berömma en för böckerna. Och till sist, komma ihåg att man nånstans skriver för att det är ett driv man har, att man till stor del skriver för sin egen skull.

Har du vid något tillfälle i ditt skrivande känt att det har flutit på extra bra? Gjorde du då något speciellt eller befann dig på något speciellt ställe?

Alla mina böcker har flutit på väldigt bra under skrivprocessen, när jag väl satt mig och börjat. Jag har svårt att skriva när familjen är hemma, jag behöver vara ifred. Normalt sett skriver jag som bäst på eftermiddagen eller sent på kvällen. Det vill säga, om resten av familjen är bortresta så att jag inte ska hämta barn på eftermiddagen, eller att jag vet att jag kan sova lite längre på morgonen dagen efter.

Vad har du gjort för att nå ut med det du har skrivit?

Jag har haft förmånen att få synas i både tidningar, bloggar, höras på radio och så har mina böcker en egen facebook-sida. http://www.facebook.com/serienemelielexander Jag har också kunnat vara ute och signerat på olika ställen, i butiker, på ridskolor och nu väntar en massa julmarknader.

Vad har du för tips till dem som skriver på sin första bok?

Skriv om något du brinner för. Gräv där du står, det vill säga skriv om något du kan något om eller kan relatera till själv. Använd platser du känner till väl. Och ge inte upp. Alla drabbas av skrivkramp ibland. Inspiration kan ta slut. Då gäller det att fortsätta ändå. Om du inte skriver vidare på själva berättelsen så gör något i alla fall, research eller bygg vidare på någon karaktär du kan använda dig av senare. Och var inte ledsen om du skulle bli refuserad i början. Det har alla blivit. Till och med Astrid Lindgren.

Har du något du vill tillägga?

Läs gärna mer om mig och mina böcker på min hemsida www.linneaberglund.se
Min första bok finns som e-bok, låna den gärna här
Och håll såklart ögonen öppna för mina böcker i vår!

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: