En småländsk värmlänning i skrivarvärlden

Här kan du följa mig i mitt skrivande och intressanta människor jag möter på vägen

Uppföljningsintervju med Caroline Hurtig

Vi är nu alla nyfikna på vad som har hänt sen sist. Vad var bland det första som hände efter intervjun?

Så fruktansvärt dålig koll har jag att jag inte minns när vi gjorde den första intervjun eller vad jag sa då. :-P Det jag vet är att det var ganska snart efter att min första bok kommit ut, Ödesgudinnans val. Det första året rullade på fort, jag fick snabbt sätta mig in i hur det var att driva ett eget förlag, åka på mässor och se till att boken syntes i det konstanta bruset av nya författare och böcker. Tidigt på våren efter det blev det så att jag och författaren Astrid Ahlberg beslöt oss för att samarbeta i förlaget. Vi ger nu ut hennes och mina böcker och det är väldigt skönt att ha någon annan att vända sig till istället för att vara helt ensam. I augusti förra året gav vi ut andra delen i min serie Månfolkets land och andra delen i Astrids serie Delad identitet. Och i mars släppte vi min fristående bok Tjurnatten.

 

Hur har du jobbat vidare för att sprida info om dig och ditt skrivande?

Som egenutgivare är det oerhört svårt att nå ut och jag tror att det är det som diskuteras mest bland dom författarvänner jag har. Den konstanta frågan om hur når vi ut? Jag har funderat på det här ett tag och har insett att jag måste göra det på mitt sätt. På den nivå som passar mig och förlaget. Jag tycker att vi sakta men säkert har nått ut. Skaffat oss en krets av läsare som hela tiden växer. Vi åker på mässor, försöker synas så gott det går men som det känns idag får det ta den tiden det tar. Vi båda har ett annat liv vid sidan av det här och ingen av oss kan helhjärtat ägna oss åt förlaget även om vi kanske skulle vilja. Men vi tror på våra böcker, vi är nog lika engagerade i varandras som i våra egna vid det här laget. Det handlar inte om att slå stort utan om att få dela med oss av dessa historier som vi älskar. Våra karaktärer, världarna och livet där. På vår hemsida står det: Låt oss berätta en saga för dig. Och det är det vi vill. Då är vi nöjda och glada!

 

Har det du producerat blivit bemött av läsare och media på det sättet du förväntat dig?

Både ja och nej. Jag vet inte om vi haft en ofantlig tur eller vad det beror på men bemötandet vi fått har varit mycket positivt. Recensionerna som kommit in har varit fantastiska och vi har läsare som hela tiden vill ha mer. Att få läsarmail är något av det bästa som finns! Vi har inte fått något direkt dåligt bemötande (Ta i trä). J När det kommer till media har vi haft några små intervjuer med tidningar och jag själv blev ju intervjuad på bokmässan i Göteborg. Men utöver det har det inte varit så mycket. Vi har inte heller kontaktat någon eller försökt sälja in oss själva på det sättet men det kanske vi kan bli bättre på. Man lär sig allt eftersom.

 

Vad gäller marknadsföring, finns det något du hade velat göra annorlunda?

Nej det tror jag inte, jag har fått jobba med dom förutsättningar jag har haft. Och jag vet inte om jag hade kunnat göra något annorlunda. Är man helt ny på ett område tar det ett tag innan man hittar sina vägar.

 

Vad ägnar du dig åt just nu?

Just nu har vi precis fått hem Astrids tredje bok, Kvinnan med silverhåret. Den ska finnas till försäljning snart är det tänkt. Min tredje del i serien, Ur nattens mörker är precis skickad på tryck. Så vi laddar inför mässor och julsäsongen som närmar sig just nu.

 

Hur ser din plan ut med ditt framtida skrivande?

Jag kommer att fortsätta skriva, så länge jag andas. Det har blivit ett beroende kan man säga, jag måste skriva annars känns det som att jag ska sprängas. Orden måste få komma ut. Jag ska skriva fjärde delen i min serie som har arbetsnamnet Döttrar av Natt just nu och jag skriver även på en urban fantasy med arbetsnamnet Främmande. Jag kommer att fortsätta ge ut på eget förlag så länge jag har möjlighet till det. Jag skickar inte in mina manus till större förlag som det ser ut idag. Men det kanske ändras i framtiden, vem vet.

 

                                          
 
Besök gärna förlagets hemsida här
 
Vill du läsa den första intervjun med Caroline så klicka här
 

 

Uppföljningsintervju med Freke Räihä

Vi är nu alla nyfikna på vad som har hänt sen sist. Vad var bland det första som hände efter intervjun?
 

Fan, det är en svår fråga. Det absolut första som hände var nog att jag läste igenom intervjun och delade den till sociala medier. Samt länkade in den i mitt öppna digitala arkiv på frekeraiha.se — en sida som också inrymmer mitt övriga skrivande och det nära anknutna förlag jag driver. Folk läste och gillade.

Hösten 2013 till våren 2014 läste jag Förlagskunskap och Kreativt skrivande på avancerad nivå (vilket ledde till publiceringen av boken ”Logos” 2015, en slags snärjig poetik som förhåller sig likt ett försummat mellanbarn till 2012-års ”Nomos”, som var en uppväxtskildring, och det jag arbetar på nu — ett tredje och en avslutande del; en text jag inte vet om jag vill publicera) och jag var samtidigt på väg i det som i dag kallas utmattningsdepression. Jag var ständigt trött, arg och kunde knappt koncentrera mig på eller minnas något. Jag var som helt utan fokus. För hårt anspänd. Mycket riktigt föll jag samman när jag senare fortsatte mina studier och har varit sjukskriven sedan dess. Jag försöker återhämta mig genom vila och motion, att läsa korta stunder nu under sommaren, något jag inte kunnat göra varken under höst eller vår. Men det går långsamt, jag orkar bara koncentrera mig en halvtimme i taget innan orden bara passerar utan betydelse. En mardröm. Att skriva är än svårare, istället har jag försökt redigera försiktigt i gamla texter som aldrig blivit klara. Jag försökte skriva en krönika till plattformen ”Kultwatch” vilket slutade med att jag efter den ansträngningen typ var sängliggande i flera dagar. Jag var inte redo. Det känns som att kroppen har feber. Och jag glömmer bort både det och enkla saker som att äta ordentligt. Dessutom fick jag säga upp min redaktörsplats på Tidningen Kulturen. Det gick liksom inte att ha dåligt samvete över det också — bland alla andra uppdrag som jag fått lägga på is lite.

Hur har du jobbat vidare för att sprida info om dig och ditt skrivande?

 

I den mån jag har kunnat har jag låtit publicera texter jag skrivit, mestadels utdrag ur kommande böcker men också en och annan mer eller mindre nyskriven; jag har medverkat i olika uppläsningssammanhang — jag var en vända till Paris och läste med en av mina franska översättare men hamnade sedan i sjuksängen och uppträdde tillsammans med Thörn och Jönson på den lokala Bokfestivalen nu i början av september 2015. Även det gjorde att jag höll på att gå sönder. Jag har försökt vara litterärt social helt enkelt, delat texter i sociala medier jag gillar och så där. Men det är som att allt det bleknar i relation till min fyraårings fråga om jag är glad i dag och jag kan, då och då, svara att det är jag. Och så leker vi pirater i sängen eller läser en bok högt. Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli det jag en gång varit.

Har det du producerat blivit bemött av läsare och media på det sättet du förväntat dig?
 
Jag vet inte vad jag förväntar mig riktigt. ”Mänskliga exempel” som kom ut 2013 fick ett bra mottagande på det stora hela trots att det utan tvekan är den svåraste boken, både tematiskt och språkligt, som jag skrivit. Men ”Logos” som har kommit ut i vår (och som jag inte lyckats komma ut med så mycket) har bara fått en recension, en hemskt oinsatt och ytlig läsning av en konservativ idéhistoriker från Uppsala. Boken är dikt som låtsas vara akademiskt konstnärlig essä — kanske finns det bara en handfull läsare som intresserar sig får något sådant. Men den är ju samtidigt en slags gestaltning över hur en upplever jagutplånande inifrån. Nåväl, de nyfikna läsare som vänder sig till mig kring mina böcker — nu senast en politiker i Bergslagen som uppskattade ”Mänskliga exempel” och vågade säga det direkt till mig. Det är tacksamt att möta sina läsare. Och de få gånger det sker så väger det upp mot den sisyfossten som skrivandet kan liknas vid. Men lite mer uppmärksamhet är aldrig fel, även om jag har svårt att se mig som en sådan där snygg babelkändis eller omslagsperson på stockholmstidningarnas litteratursidor — om de fortfarande har några.
 
 
Vad gäller marknadsföring, finns det något du hade velat göra annorlunda?
 
Ja då. Jag hade velat resa runt mer och göra fler uppläsningar, möta läsare, introducera, kanske charma, kanske använda författarföretagets inkomst för att köpa en annons i en tidskrift jag gillar. Inte för att annonsering brukar löna sig rent försäljningsmässigt, men för att det är en bra sak på andra sätt. Jag har länge velat fixa fram någon marknadsföringspryl som skojar med författaren som vara i vårt litteraturklimat, men det gjorde jag förra veckan så, och den ska nog med till nästa evenemang jag gästar eller besöker. Vi får se.
 
 
Vad ägnar du dig åt just nu?
 
Jag sitter i en soffa i Bergslagen och läser den näst senaste avhandlingen i Litterär gestaltning, typ ett stycke i taget, och försöker skriva en dikt om ett djur utifrån några riktlinjer jag satte ihop i början av sommaren. Det går sådär. Mest är jag trött. Och röker. Och längtar hem — min ständiga hemlängtan gjorde i alla fall att jag tog körkort för att kunna göra uppläsningar på mer otillgängliga ställen och komma hem igen.
 
 
Hur ser din plan ut med ditt framtida skrivande?
 
Jag hoppas kunna återvända till skrivandet. Gör upp planer på att ta emot en bok för recensionsskrivande ur höstens bokkatalog. Men bara en. Den förra (Virginia Woolfs ”Ett eget rum”, i Jane Lundblads ljuvliga gamla översättning nyutgiven på Modernista — den nya översättningen skriver jag med/mot i ”Logos”) tog över ett år att skriva men har fått ett hedrande hem på ”Kultwatch”. Och jag vill gärna skriva mer på det som kan bli den avslutande delen av trilogin som presenterar en resa från att minnas till att glömma och nu, med boken i arbete (eller ja, några sidor och ett motto av Pentti Saarikoski) — den är, liksom många böcker tidigare, en nystart och en upprepning. Denna gång för att förstå varför jag fortsätter skriva trots att det är omöjligt. Och så försöker jag med helt andra genrer samt ett hemligt projekt med ett nytt språk och ytterst snäva ramar.
 
Finns det något övrigt du vill berätta?
 
Jag hoppas det. Annars vore jag mindre lämpad som författare.
 
 
 
Om du vill läsa Frekes första intervju, klicka här
 

Uppföljningsintervju med Anna Hansson

Vi är nu alla nyfikna på vad som har hänt sen sist. Vad var bland det första som hände efter intervjun?

Det är lite svårt att komma ihåg vad som hände för två år sedan, men du intervjuade mig i början av september, och i slutet av september vet jag att jag åkte till Göteborg för att vara med på Bokmässan. I början av oktober hämtade vi en liten frallavalp som snabbt blev en riktig författarhund. Det började med att hon satt i mitt knä och höll mig sällskap medan jag jobbade, och slutade med att jag skrev en hel bokserie (Dolly Detektiv) om henne. Andra saker som har hänt, fast lite längre fram i tiden, är att jag har fått många fler barn- och ungdomsböcker antagna, sålt en del noveller till veckotidningar, skrivit e-noveller (skräck), blivit nominerad till Norrlands litteraturpris 2015, köpt en till hund, och sagt upp mig från mitt jobb som lärare för att skriva på heltid. 

 

Hur har du jobbat vidare för att sprida info om dig och ditt skrivande?

Jag har för mig att jag hade en blogg redan då (annaprincesshansson.blogg.se) och den finns fortfarande kvar, och jag skriver så ofta jag kan/vill, ibland varje dag, ibland någon gång i veckan. Jag har skaffat Instagram också (annaprincesshansson) och så finns jag på Facebook (Anna Hansson, Författare) men förutom det har jag inte gjort så mycket. Jo just ja! Jag har precis skaffat visitkort också! :)

 

Har det du producerat blivit bemött av läsare och media på det sättet du förväntat dig?

Jag vet inte om jag hade förväntat mig så mycket, men recensionerna från BTJ (Bibliotekstjänst) är alltid lite nervösa att vänta på, ju bättre de är desto fler böcker köps in av biblioteken. Men jag har fått övervägande bra recensioner, så jag är nöjd.

 

Vad gäller marknadsföring, finns det något du hade velat göra annorlunda?

 

Det är mina förlag som gör den största delen av marknadsföringen, det jag gjort är som jag tidigare nämnde, bloggat och lagt upp bilder på Instagram och Facebook. Jag tror inte att jag skulle ha kunnat göra mer än det jag gjort, och jag är inte heller säker på att det jag har gjort har betytt något för försäljningen/utlåningen av mina böcker, men jag har ju i alla fall ansträngt mig lite och det känns bättre än att bara rulla tummarna.

 

Vad ägnar du dig åt just nu?

Just nu har jag precis börjat jobba igen efter att ha haft en rätt så lång semester. Jag skriver på några barnboksmanus, och funderar på handlingen till en bok för vuxna, för en sådan hoppas jag att det ska bli någon gång. Jag väntar också på besked om några inskickade manus, och har en del författarbesök till hösten att förbereda.

 

Hur ser din plan ut med ditt framtida skrivande?

Min plan, och förhoppning, är att jag ska kunna fortsätta att försörja mig som författare så länge jag tycker att det är kul. Jag skulle gärna vilja få någon av mina böcker översatta till ett annat språk, och jag skulle gärna vilja hamna på topp 200-listan över de mest utlånade författarna på svenska bibliotek. Men det är mer något jag hoppas på än en plan, eftersom jag inte riktigt kan påverka det mer än försöka skriva så bra böcker jag kan.

 

Finns det något övrigt du vill berätta?

Jag vill gärna passa på att berätta om min senaste utgivna barnboksserie Monsterhotellet! Det är ett hotell i Lappland som ägs av en varulvsfamilj. De fick med ett spöke på köpet när de köpte böckerna, och gästerna är förstås också monster av olika slag. Böckerna är lättlästa och skrivna för 6-9 år ungefär, och längst bak i varje bok finns ett kortare arbetsmaterial som man kan använda sig av både i skolan och hemma. (För mer info, se betapedagog.se)

 

 
 

Tidigare intervju med Anna, tryck